Det är först när …

… du har tröttnat på din egen skit som du är motiverad att på riktigt ta ansvar för din egen läkning.

🤍 Det är då du ⬇️

▫️slutar skylla på andra

▫️slutar skylla på omständigheter.

▫️slutar använda det som hänt dig som ursäkter för vem du är/ inte är.

▫️förstår att Ditt liv är Ditt ansvar.

▫️förstår att din känslomässiga läkning är Ditt ansvar.

❤️ inser och på riktigt förstår Ditt sanna värde.

Det kära Du,

är obetalbart ❤️

Visst kan det kännas oerhört provocerande, jag vet. Men det gick över när jag hade tröttnat och verkligen förstod att mitt liv är mitt ansvar.

Att ta sitt ansvar betyder inte att behöva göra jobbet själv. Det kan till och med vara nödvändigt att ta hjälp av någon som är kunnig.

Känslomässig läkning är ingen dans på rosor. Det gör fysisk ont hela vägen in i bröstkorgen. På riktigt. Det berättar jag inte för att skrämmas utan för att jag vill vara ärlig och äkta.

Det jag också vill berätta är att när du kommer ut på andra sidan av den bottenlösa sorgen, som det i grunden handlar om, fylls du av en känsla av fridfullhet som inte går att nå på annat sätt.

All den smärta som du burit på frigörs för att lämna fullkomlig stillhet efter sig.

Vad väcks inom Dig när du läser detta?

Med kärlek & omtanke ❤

Camilla