Vila utanför komfortzonen …

Plötsligt kände jag hur golvet försvann under mina fötter. 
Jag knuffade mig själv ut ur bekvämlighetszonen. 
Jag släppte behovet av att veta slutresultatet. 
Jag lämnade plats för att ta emot allt det jag tidigare knuffat undan genom motståndet till att släppa taget. 

Jag tackar för den tid jag spenderat på en av livets hållplatser.
Så mycket jag lärt mig.
Så mycket jag fått växa.
Tack livet.
Tack till mig själv.
Tack till alla människor som på något sätt bidragit till min utveckling genom att spegla den jag är, samt den jag inte är.

Med klivet ut i livet för nästa mål känner jag igen känslan av skräckblandad förtjusning. Livet blir så påtagligt inombords.
Den mentala skärpan blir skarpare, mer närvarande.
Kreativiteten når inga gränser.  
Livet kan knappast kännas mer levande än det gör efter det jag ser sargkanten stå kvar där jag släppte taget. 

Håller du kvar i någon sargkant någonstans?

Med omtanke ❤

Camilla