Den lilla samiska kyrkbyn ligger nedsänkt i en grönskande mjuk dal högt upp längs Vildmarksvägen i Lappland.
Denna unika plats bjuder in till stillhet och förundran. Grönska och vatten möts i en sagolik harmoni som bara kan uppstå på just denna plats.
Energin känns tydligt redan när jag stiger ur bilen. En känsla av vördnad genomsyrar hela området. Det är nästan så att jag bugar mig, inte av underlägsenhet utan av en känsla av värdighet, stolthet och djup kontakt med alltet. Allt som är besjälat. Livet. Här har människor hedrats vid dop, bröllop, begravningar, böner avlagts sedan långt, långt tillbaka tillbaka.
Jag förstod genast vad mitt besök vid denna plats hade för syfte. Någon gång, utan att veta exakt tidpunkt lämnades en del av min själ kvar i just denna samiska by. Nu var det dags att hämta hem den själsbiten.
Hämta tillbaka en för mig viktig del av livet.
Kanske kan du känna igen känslan av att komma till en fysisk plats du aldrig besökt, ändå vet du av hela din varelse att du varit där?
Det känns långt in i dina celler. I skelettet.
(”You feel it in your bones”, som naturfolken uttrycker det).
Kanske har du läst eller hört talas om hur själsliga delar av dig kan bli kvar på en geografisk plats? Den läkning som äger rum genom att hämta tillbaka den delen är svår att beskriva. Det är läkning som sträcker sig över tid & rum, genom generationer.
Resan hit gick genom kraftigt regn och en hel del blåst. Jag upprepade ett ”mantra” om uppehållsväder för att slippa bli genomblöt vid besöket av denna plats. Jag skojar verkligen inte när jag berättar att det slutade regna bara en kort stund innan jag nådde parkeringen. Uppehållet varade under den stund jag strosade runt i den lilla byn för att förundras av platsen, energin och den storslagna naturen.
Mitt hjärtligaste tack till Livet ❤
Och vädret ❤
Med omtanke ❤
Camilla




Lämna en kommentar