Döden, en del av livet 🌱

Så låt oss prata lite om döden. 
Ett laddat ämne för många, av många olika anledningar. 
Samtal om döden uppstår oftast i anslutning till att någon går bort,
eller ligger för döden. Döden som är en fullt naturlig del av livet behöver  kanske få en annan uppmärksamhet än den tidigare haft?

Låt oss adressera döden lite annorlunda.
En slags uppmuntran (?) att avdramatisera den. 
Låt oss förhålla oss till döden som en transformationsprocess
istället för en destination. 
Om döden vore en slutdestination av livet,
hur skulle du välja att leva ditt liv? 
Vilka förändringar skulle du göra?

Det finns idag pågående forskning och undersökningar som kan,
och vill berätta för oss om att döden inte är slutdestinationen för livet. 
Läkare har intervjuat människor som haft hjärtstillestånd kan berätta om att livet fortsätter. Det finns intervjuer med gamla människor som berättar om möten med nära och kära på andra sidan. De finns där för att ta emot oss när det är dags att vandra över regnbågsbron. 

I mitt arbete som undersköterska vid ett äldreboende kan jag utan tvivel intyga att livet fortsätter efter det att den fysiska kroppen har stängt ner. 
Den palliativa vården i livets absoluta slutskede har  berikat mig med
vackra stunder i samband med en människosjäls resa över regnbågsbron.
Det har hänt att jag fått besök från andra sidan där hen tackat mig för hjälpen över. Även andra, tidigare erfarenheter i livet har övertygat mig om att livet fortsätter. 

Bara för att något är osynligt för våra fysiska ögon innebär det inte att det inte finns. Naturfolk världen över har en övertygelse/tro att allt levande är besjälat och att själen vandrar vidare, döden är bara en process igenom till något nytt.

Vad känner du inför samtal om döden?
Vilka tankar väcks inom dig?

Med omtanke ❤

Camilla